så djävla fri.
Jobbet är över. Skolan är över. Förhållandet är över.
Allting är slut.
Är det nu man ska börja skapa?
Eller är det bättre att leva i den där sällsamma tomheten?
Räcker det att skrika för att döda tystnaden? (Sådant är jag bra på)
Min almanacka är tom. Sjätte augusti är nästa inplanerade aktivitet.
Vakum.
