Some things only happen in London. Like being offered a recommendation for a Private Banking employment at a famous high-street bank. Especially when you are at the bank for the sole purpose of opening an account.
I am to change my retail CV into a banking CV tomorrow. Then give it to the manager of the particular branch.
Maybe I don’t have to choose between finance and fashion - sometimes the choices are made for you…
Today, Eva the department manager of Urban Outfitters’ vintage section called me. I was offered part-time employment which I happily agreed to. My first day at work is Sunday. Hopefully, I can show off my skills and get a full-time as soon as possible.
Bus 25 to Oxford Street. The bus takes about half an hour and is like a sightseeing tour of Aldgate, City, Holborn and Oxford Street. I really love the "City" (EC) where all of the international banks, investment banks, London Stock Exchange etc are located. At times I wonder why I am so determined to stick to the retail industry. If I did my Ph.D in Corporate Governance I could come back here in five years and work for almost any investment bank (well hopefully). I would be an consultant, hopefully for mergers & acquisitions, and the salary would be extremely high compared to any retail salary. When I can’t decide which one to choose.. why shouldn’t I do the most financially advantageous?
Life is like a rollercoaster now. Still, I haven’t had any affirmative replies for my deputy manager applications. Also, I apparantly failed my Operations Management exam, which was a complete surprise. The resit is the same day as the Corporate Finance exam. 22 August. If I intend finishing my Civilekonom in two years, I have to pass both exams that very day.
However, I have been applying for "regular" shop assistant jobs today. I have had quite postive responses and got a group interview at an anonymous (so far… I am going to tell you later) high street fashion retailer at Kensington High Street tomorrow.
I don’t know if London really is what I expected it to be. The East End where I live is so different from the areas where I have been living when I have been here for vacations. I hope to get a well-paid job shortly so that I can move to west London where it feels more secure and familiar. I love the fact that the East End is so diverse, with all the Bangla-style clothing, markets and Bollywood music. But I don’t like being so different from most other residents of the area. I really stand out, and I don’t think that it is a good way.
I miss Sweden, the sea, the beaches, Slottskogen and most of all my friends and family. I can’t say I am homesick, but I don’t know how much I am willing to sacrifice to live here.
It’s all so real now, maybe because it is reality. My new English agenda has a quote for each week, one of the quotes (by Tery Pratchett) says: "Only in our dreams we are free. The rest of the time we need wages."
It’s my second day in London. I’ve been here about 24 hrs and it just started raining. I am at the "EasyInternetCafe" at Oxford St., just by the Bond Street Tube Station.
Earl’s Court, where the Youth Hostel I am staying at is located, is my new favourite area in London. I really would like to find a flatshare there, or in Ravenscourt Park/Turnham Green once I leave Whitechapel.
We only got a pass for the thesis. And my Operations Management results from the case and exam have not been reported yet. Neither has my two last points in Private Economy. I hate this.
Tomorrow I will be moving to the flat. Also, I will spend some time at the local library applying for more jobs. So far, I have had one request for more information from Dorothy Perkins and one rejection from H&M (Store Manager, I am not qualified… so no wonder). I made alist looking at the list of retailers at the last pages of Marie Clair earlier. It is some 50 shops.
I bought an Oyster Card for the tube yesterday. And a UK mobile phonenumber today. I am starting to settling down. London is quite like me. A fashion heart and some financial districts. Alot of international people, and well-organized by coloured lines.
Senaste dagarna har hela Göteborg låtit som ett stort nöjesfält med utspridda glädjetjut och gråtande tonåringar. Jag vill också ta studenten. Igen.
Den stora nedräkningen till London är på gång på riktigt nu. Har inte börjat packa, men däremot är planerna gällande vad som ska tas med genomgående. Jag har en stylish papperspåse från Sephora att lägga ner vissa prylar jag kommer på. Lite mediciner, p-piller, överfallslarm, nagellack etc. Jag är helt övertygad om att jag till slut kommer få övervikt. Lätt.
Ikväll ska jag på BBQ-fest hos Bella. Niklas är min personliga kock, han ska fixa kött och ruccolasallad med fetaost till mig. GI and all. I need to shapen up for London.
Jag känner att jag borde vara mer taggad inför London. Känna lite mer. Jag vill ha ett sådant där "Jag-måste-åka-till-London-NU-ryck" som jag hade innan. Kanske för att det är så realisitiskt nu.
Sahar-baby åker till Säffle idag. Stora körkortsskolan. När jag kommer hem så vill jag åka med dig i din biiiil Sääz. Lycka till!
Till får hålla tillgodo med de sista svenska inläggen här på bloggen. Får bli att skriva på engelska när jag är i London eftersom jag inte har med mig dator.
- Lämna in uppsatsen
- Opponering av uppsats
- Korrigering av uppsats
- Verksamhetsstyrningstenta
- Verksamhetsstyrningslabb
- Privatekonomirest
- Fixa bostad i London (E1, yay!)
- Fixa jobb i London
Aka. lite detaljer på uppsatsen, verksamhetsstyrningslabben att göra i em. Jobbet i London. Jaja, söker men jag tror inte att det kommer strykas förrän jag är där. Lär ju få traska runt på lite intervjuer. (Oh, vad ska jag ha på mig då?! 
)
- Lämna in uppsatsen
- Opponering av uppsats
- Korrigering av uppsats
- Verksamhetsstyrningstenta
- Verksamhetsstyrningslabb
- Privatekonomirest
- Fixa bostad i London (E1, yay!)
- Fixa jobb i London
Jag gick förbi minnesmonumentet för Raoul Wallenberg i Hagaparken igår. Har sprungit genom parken på sistonde för att jag alltid haft bråttom till vagnen. Men nu stannade jag till och kikade lite nogrannare. Jag känner enorm tacksamhet gentemot Familjen Wallenberg för att jag fått möjlighet att gå på ledarskapsutbildningen, med alla chanser till kontakter, kunskap och utveckling.
Jag hoppas att konstverket kan bidra till en bredare kunskap om vad Raoul Wallenberg gjorde under andra världskriget och inspirera fler till civilkurage. Det är bara döda fiskar som flyter med strömmen, eller hur?
Det har varit ett tag sedan jag skrivit. Har hänt för mycket och jag har inte klarat av att koncentrera upplevelserna till några korta ord.
Uppsatsen är i alla fall inne nu. I morgon väntar slutseminarie med två timmars opponering. Bara att stålsätta sig och vara säker på sin sak. Snart är det över. (Förutom den hemska Corporate Finance tentan.)
Jag har också insett att jag flyttar snart. VÄLDIGT snart. I morgon om 2 veckor. Jag har varken jobb eller husrum nu. Sitter precis och filar på ett fint Cover Letter, men det är svårt som sjutton. Dessutom vet jag inte vad jag ska söka för tjänster. Blir antagligen Deputy Manager i klädbutiker och en del Buying/Merchandise/Finance assistant jobb. Hoppas verkligen att jag får något. Har ju fortfarande ingen jäkla retail experience. Men någon gång måste man ju börja, aight?
Jag har börjat fundera på vad jag ska ha på mig för kläder med. Det är ju ganska strikt med klädkoder och så. På något sätt har jag ändå en ganska business casual stil jämt… men jag vet inte om det räcker. Jag äger ju ingen dräkt eller så. Mest bara en massa jeans och svarta fina toppar. Hoppas jag får en bra dress allowance.
Jag ska skriva opponering nu, måste ta tag i det så jag kan hänga i Slottskogen sen. Känna att jag haft lite sommar i Göteborg med innan jag åker.
