Lina är hemma. Jag är lycklig. Men snart åker både hon och Zamir till Paris (igen). Bella säger att det börjar bli vår där. Jag som så gärna vill använda mina nya loafers och förra årets trench/kavaj från Filippa K.Det slaskar ju fortfarande. Hoppas att ångesten försvinner med absorbtionen av de föredetta snötflingorna. Jag borde kanske också åka till Paris. Lina tycker så.
Vi var hos Alan igår. Firade Kocher (aka. Cocodil) lite, åt god mat och tittade på film. Det var mys. Jag sa till Alan att det skulle bli det. Jag höll ju mitt ord i alla fall. Vi skulle ut sen. Men det blev liksom inte riktigt så. Tog sista natttåget och gick hem från stationen klockan kvart i fyra i ett underligt osmakligt väder, underkylt regn och minusgrader ligger inte högt på min ranking.
Min dator har gjort slut med Blogger. Därför jag byter blogg nu. Det skavde lite för mycket, det laddades och laddades men blev inte så mycket mer av det. Dessutom gillar jag alla inställningsknapparna här. Jag gillar administration. Jag behöver en ny almanacka på tal om det - vilket oftast betyder att mitt liv är ostrukturerat och att jag har ångest över att dygnet inte innehåller 30 h. Det stämmer nu med. Jag borde göra slut med tiden.
Dansade med Sahar idag. Ingen khaleghi idag. Men skak. Jag kommer gråta när jag går i trappor i morgon. Men jag känner mig duktig- och det är huvudsaken.
I morgon ska jag på en fabuliz lunch med Zamir på Språkcaféet. Jag vill prata franska. Ska testa. Om jag vågar.